I tisdags hade jag syjuntan här hemma hos oss och medan vi satt och tjattrade så kräktes Lily på golvet. Lite tidigare hade hon även kräkts i tvättstugan och då var det någon typ av tyg i spyan. På morgonen därpå fick jag en dålig magkänsla för jag hade inte sett till Lily under natten eller morgonen. Hon brukar annars komma och gosa både om jag ammar Elliot på natten och även när vi vaknar på morgonen. Men när jag gick upp satt hon och kurade på babygymmet och verkade inte särskilt pigg.
Så vi bestämde oss för att åka till Strömsholm med henne. När vi kom dit blev det röntgen och dropp och eftersom vi hade Elliot med oss tyckte veterinären att vi kunde lägga in henne för att kunna göra ultraljud. Så slapp vi sitta och vänta med honom.
När de ringde på eftermiddagen visade det sig att de hade hittat något i tunntarmen och planen var att operera henne. Sagt och gjort. Efter operationen ringde de igen och berättade att det hade gått bra och att de hittat någon typ av tyg som satt fast.
Dagen efter kunde Daniel hämta henne sent på kvällen och de berättade att hon var ovanligt pigg. Han hade fått instruktioner om att hon skulle hållas lugn... Hur man nu gör det med en kattunge på knappt 6 månader... som dessutom har en lika ung kompis. Nu har det ju snart gått en vecka och hon är pigg och beter sig som vanligt. Hon har ett 15 cm långt ärr på magen och har tratt hela tiden för att hon inte ska vara på såret.
Hela äventyret har resulterat i en fet veterinärräkning (trots att hon är försäkrad), ett kattsäkrat lekrum som nuförtiden får husera alla djur som tuggar sönder saker när vi inte är hemma (Lily och Bezzie) och att Lily såklart inte kommer att ställas ut till helgen som det var tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar